Was It A Dream
God dammit... har knappt sovit nånting. Gick o la mig sent visserligen, men som vanligt det senaste har jag haft svårt att somna. Kvällen gick ut på att drömma mardrömmar (vilket var första på evigheter) och vakna ungefär varje timme, 4-5-6-7-8 och slutligen vaknade upp helt svettig vid 9... fy fan, idag har man varit trött.
Hade möte med handledaren på Jobbfokus i typ... 5 min. Men men, sedan var jag på kbamässan och hälsade på min kära vän Emelie som jobbar på T-12. Var där ett tag o snackade med henne o catch:ade upp lite.
Begav mig till huset och väntade på att moders kille skulle komma hem, när han väl var hemma åkte vi iväg o handlade massa mat. Därefter blev det lite ärenden överallt men slutligen blev jag avsläppt hemma i lägenheten.
Där började det, svintråkigt... har varit lite så det senaste, nada att göra på kvällarna.
MEN: Emil föreslog att slappa framför en film, sure! Jag o Negerjäveln (ja kallar honom det, han mig zigenarjävel. Rätt ska vara rätt haha) gick hem till Emil och tittade på en film, sedan var klockan relativt sent, så det blev hemmåt. Var hungrig också så blev att skapa lite föda. Utöver detta har det inte varit så mycket, tvättat lite, msn:at lite och ah... små tråkat =/
Helt enkelt, så orkar ja inte riktigt babbla om hur ensam man känner sig osv och hur mkt bättre man sover om nån e där eller dylik. No shit? Jag är en översocial jävel, dom flesta vet detta och jag älskar människor. Andra mer eller mindre osv etc etc e-t-fucking-c. Jag är knappast ensam om att känna såhär, alla får sina svackor ibland.
Det är då man har sina vänner eller dylik, som finns där om man behöver prata ut osv. (ah crap nu blev det så att man babblade om detta i alla fall... aja) Och det är alltid skönt, att få prata ut och lasta av sitt hjärta. Vem uppskattar inte sånt liksom? Men då kommer ju ett hinder, det är ju inte alla man kan snacka med om vad som helst, vissa saker behöver personen/rna ha vart med om innan själv/a. Oftast har man en bästa vän eller liknande som vet allt om en själv, som har kännt en sitt hela liv. Eller helt enkelt någon som varit med i några år tillbacka liksom. Nästa hinder: går ju inte alltid att få tag i nån man kan snacka med.
Men: nu är det så att jag inte snackar ut om mina problem... inte ofta i alla fall *småskrattar för mig själv* Nu låter det som att jag har massa problem osv men så är det inte riktigt, bara en liten svacka. En som alla kan få i sina liv, spec när man lever själv. Skaffa nån inneboende kanske?...
Yeah yeah, i alla fall: Oftast är det människor som kommer till mig om att få prata ut. Jag trivs med det, jag lyssnar gärna och ger gärna tips och lösningar. För oftast har jag suttit i samma sits eller liknande händelse/problem vilket resulterar med att man kan hjälpa.
Man hör ofta att man uppskattas vilket jag är väldigt glad över. Vem blir inte det?
Jaja, slutar me detta tjafset, ska ut me sopporna och sedan vara vaken i nån timma till så man somnar pladaskt... förhoppningsvis...
Hade möte med handledaren på Jobbfokus i typ... 5 min. Men men, sedan var jag på kbamässan och hälsade på min kära vän Emelie som jobbar på T-12. Var där ett tag o snackade med henne o catch:ade upp lite.
Begav mig till huset och väntade på att moders kille skulle komma hem, när han väl var hemma åkte vi iväg o handlade massa mat. Därefter blev det lite ärenden överallt men slutligen blev jag avsläppt hemma i lägenheten.
Där började det, svintråkigt... har varit lite så det senaste, nada att göra på kvällarna.
MEN: Emil föreslog att slappa framför en film, sure! Jag o Negerjäveln (ja kallar honom det, han mig zigenarjävel. Rätt ska vara rätt haha) gick hem till Emil och tittade på en film, sedan var klockan relativt sent, så det blev hemmåt. Var hungrig också så blev att skapa lite föda. Utöver detta har det inte varit så mycket, tvättat lite, msn:at lite och ah... små tråkat =/
Helt enkelt, så orkar ja inte riktigt babbla om hur ensam man känner sig osv och hur mkt bättre man sover om nån e där eller dylik. No shit? Jag är en översocial jävel, dom flesta vet detta och jag älskar människor. Andra mer eller mindre osv etc etc e-t-fucking-c. Jag är knappast ensam om att känna såhär, alla får sina svackor ibland.
Det är då man har sina vänner eller dylik, som finns där om man behöver prata ut osv. (ah crap nu blev det så att man babblade om detta i alla fall... aja) Och det är alltid skönt, att få prata ut och lasta av sitt hjärta. Vem uppskattar inte sånt liksom? Men då kommer ju ett hinder, det är ju inte alla man kan snacka med om vad som helst, vissa saker behöver personen/rna ha vart med om innan själv/a. Oftast har man en bästa vän eller liknande som vet allt om en själv, som har kännt en sitt hela liv. Eller helt enkelt någon som varit med i några år tillbacka liksom. Nästa hinder: går ju inte alltid att få tag i nån man kan snacka med.
Men: nu är det så att jag inte snackar ut om mina problem... inte ofta i alla fall *småskrattar för mig själv* Nu låter det som att jag har massa problem osv men så är det inte riktigt, bara en liten svacka. En som alla kan få i sina liv, spec när man lever själv. Skaffa nån inneboende kanske?...
Yeah yeah, i alla fall: Oftast är det människor som kommer till mig om att få prata ut. Jag trivs med det, jag lyssnar gärna och ger gärna tips och lösningar. För oftast har jag suttit i samma sits eller liknande händelse/problem vilket resulterar med att man kan hjälpa.
Man hör ofta att man uppskattas vilket jag är väldigt glad över. Vem blir inte det?
Jaja, slutar me detta tjafset, ska ut me sopporna och sedan vara vaken i nån timma till så man somnar pladaskt... förhoppningsvis...
Ill Niño - How Can I Live
Ett band jag har lyssnat på sedan många... många många många år tillbacka <3
Peace the fuck out...
Kommentarer
Postat av: Emil
Vet att vi bara känt varandra i knappa 3 veckor, men jag finns här att tjöta med om det är något mannen ;)
Peace
Postat av: Christoffer
Thanks m8 =)
Trackback