Vart ska jag börja? Mitt liv e fucked nu i alla fall...
Jag sumpade chansen att få ett underbart liv med en grymt underbar och fantastisk tjej, hennes namn är Johanna Mayer.
Vad har jag gjort? Jo, otrogen, förnedrat och bedragit. Helt enkelt varit en jäkla fitta, just nu hatar jag mig själv, och kommer säkerligen göra det långt in i framtiden.
Varför gör man sånt? varför?  Varför tror man att sex ska leda nånstans? Varför gör man det? Sex ska vara nåt bra, nånting som e skönt. Och ja, det är det... men med rätt person... den rätta personen. Det var Johanna, hon är rätt på alla sätt... man inser alltid vad man har när man förlorar det...

Vi har försökt under en lång tid, till och från har det varit med vi har i alla fall försökt. Jag är den som sabbade allt, jag gjorde hela tiden fel och dumma saker. Varför? För jag e osäker på mig själv? För att man trodde att man skulle komma undan med det? Rent ut av patetiskt, jag kan inte komma på varför....

Men jag vet... att hon är den rätta för mig... visserligen så säger våra vänner att vi e nog inte så bra för varandra, vi har bråkat väldigt mycket men vi har kunnat komma över dom hindrerna. Vi har alltid lyckats hitta tillbacka till varandra... även om jag inte förtjänade henne.

Johanna Mayer är en underbar person, glad, söt, fin, rolig, social, vacker... allt det där som ligger på + sidan av en människa. Hon är allt man kan önska sig, den absoluta flickvännen. Hon ställer alltid upp för sina vänner, hon finns alltid där för en när man behöver henne. Påhittig och äventyrlig. Hon gör det som är rätt, med all rätt. Man lever bara en gång liksom.

Så då kommer frågan: varför jag?
Visst, jag är social och trevlig osv. Men varför valde denna fina människa mig? Man ska vara självkritisk, men nu kommer jag nog säga för mkt= Jag e helt enkelt korkad, seg, dum och relativt patetisk på många punkter. Jag typ lär mig aldrig och jag e en slarver. Just nu kan ja inte vara posetiv, för det finns inget... fett deprimerad och ah, är det så konstigt?
Den vanliga e ju att man e ledsen ett tag... och sedan ska det gå över... ?

Det finns inte nån chans för oss att det ska bli vi igen. Det sa hon tydligt till mig... jag får acceptera det... och så e man självklart patetisk och hoppas fortfarande... jag vill gottgöra, jag ändrar på saker, jag vill jag vill jag vill.... jag vet att vi kan bli lyckliga tillsammans... men jag sabbar det konstant, ska alltid ändras sista gången osv, jag har sabbat det för sista gången... och jag vill inte inse det... jag vet vad ni tänker = herre jävlar, patetisk jävel!
Och ja, ni har rätt.... jag e det.

Hon ska ha credit, för att ha försökt med mig och hoppats på att ja kunde ändras. Jag förtjänade inte henne, men jag är glad för att jag fick vara med henne soppas länge... helt fucking underbar är hon <3

Jag förtjänar ett jävla helvete, visst jag vill inte ha det men jag förtjänar det.... jag e ju trots allt hopplös (groda utan ben)
Bo tillsammans, resa tillsammans, göra allt tillsammans... jag vill det fortfarande....

Om man kan resa i tiden (ah i framtiden då) Så vet jag när jag ska resa tillbacka,
Jag gör vad som helst för att få en chans till... vad som helst... har redan ändrat på mig... handling, humör, kontakter...
Men nu e det la ingen idé, jag e alltid för sent ute att bevisa saker... hatar mig själv...

ger vad som helst nu för att få tillbacka henne, så hopplös e jag....

Mina ögon går i kors, tittar halvt på Snatch med Martin... måste hem o sova... men vill inte hem, vill inte....

Varför skriver(bloggar) jag nu efter så lång tid? Vet inte riktigt, för nu har jag nåt att dela med mig kanske... ett hopplöst fall...
Killen som fortfarande e kär och förälskad i tjejen som inte har samma känslor för 5 öre....
Killen som e hopplös men vill och kan ändras...
Killen som var en jävla idiot...
Killen som gör vad som helst....
Killen som vill ha tillbacka kvinnan i livet...
Killen som alla hatar.....

På nåt sätt känns det mesta lite dubbelmoraligt... tror att nånstans i texten så snackar man emot sig själv, men förhoppningsvis går det att urskilja ont från gott.

Saknar dig... din röst, dina kramar, dina läppar, ditt leende... slutar aldrig hoppas...

ne fan nu måste jag sova... hoppas jag kan det också.... fortsätter imorgon (idag)
älskar och saknar dig Johanna, av hela mitt hjärta.
Jag e en jävla idiot, jag e ledsen för allting...

<3