Har varit ute o gått, känns så befriande på nåt sätt.
När väl ute så ringer kvinnan i mitt liv, smått full och berättar om kvällen och händelserna.... inte kul....
Ok, må så vara men jag var lycklig för att hon hörde av sig.
Hon var väldigt full och behövde gå hem till sin kompis som bodde i närheten av där hon var.
Hon skulle ringa senare, en tid senare hördes vi av och vi snackade.
Såhär är det, jag träffade henne idag (igår) och gav henne ett brev där jag skrev alla mina känslor osv för henne, mestadels patetiska saker, det hela var helt onödigt egentligen för man själv hoppades på att hon skulle ändra sin åsikt om det hela osv. Visserligen sa hon några posetiva saker men jag ser det som minus eftersom hon var full osv.
Man får se vad hon säger idag senare idag, förhoppningsvis sov hon verkligen hos sin kompis... jag är verkligen orolig, varför? för att jag hoppas på att jag är den enda, men jag måste inse nånstans att så tänker inte hon. Hon vill gå vidare i gämförelse med mig, jag vill fortsätta mitt liv med henne, oavsätt vad. Hon tror att jag tröttnar på henne efter ett halvår, hon har fel, testa efter några livstider.... om ens det....

saknar dig Johanna <3
älskar dig över allt annat, till månen och tillbaxs... mer än det <3